Sen när blev min röst din röst?

Åter igen är det satt på tapeten. Dessa smaker som vi nyttjar till våra e-cigaretter och njuter av. Men något som slår mig är att jag, just jag och kanske du också, har passerat de 40 med både moms, tull och annan skatt men åter igen visar makthavarna att vår röst helt enkelt inte är vår röst. Att våra åsikter och tyckanden inte är relevanta, eller kanske helt enkelt inte existerar.

De vill hävda att vi, som är närmare döden än födseln och som varit rökare, minsann inte kan tycka om att unna oss något sött, fräscht eller läskande utan det vi prompt vill ha är en smak av gräsbrand blandat med möjligen nötter eller mint och trots att vi står och säger uttryckligen att, nej det är inte det vi vill ha, så likt den generande 5-åringen som i kassan uttrycker något genant om en annan person, så skyfflas vi snabbt bakom ryggen på vår ”beskyddare” med ett framväst ”sssschh, sådär säger man inte” och så låtsas man som om inget har hänt.

Tar min röst

När blev vår röst oviktig? Kan det vara så att vi används som ett slagträ för en helt felaktig och ogrundad åsikt, och i så fall, när tillät vi detta att börja ske? Jag känner mig utnyttjad, åsidosatt och ignorerad av dessa makthavare som gång på gång lägger orden i min mun och med milt våld pressar igen käken för att sedan dra ut orden som de själva lagt i min mun.

De tar helt enkelt min röst och med min röst säger de ord som jag själv inte står för, som jag aldrig själv skulle ha sagt då de för mig inte är sanna.

Vad som fört saken på tal, är den svarta handel som finns. Framförallt med engångsmodeller.

Engångsmodeller – på gott och ont

Det har väl inte undgått någon om hur engångarna har kommit in i landet med en gigantisk smäll och marknaden är översaturerad med olika märken och smaker och jag skulle personligen säga att det är på gott och ont.

Å ena sidan: det är ett enkelt sätt att få rökare att testa något som de facto är bättre för deras hälsa och det kräver ingen större investering. Ungefär samma pris som ett paket cigaretter av bättre snitt.

Tyvärr så för priset med sig något av ondo också. Vilken 15-åring idag kan inte skramla fram en hundring till en engångsvape?

Problem som går att lösa

Nu får inte 15-åringar handla engångare. Det är en nikotinprodukt precis som cigaretter och snus, men det finns tyvärr väldigt många handlare som har dollartecken i ögonen och helt enkelt inte bryr sig om regler, så länge pengarna kommer in. För att stävja det behövs mer regelbundna kontroller av kommuner som redan idag har svårt att prioritera på grund av tidsbrist och pengabrist. Men det är ett problem som går att lösa med resurser och kunskap.

Tydliga regler för vad som gäller

Nästa punkt är ”användningsmängden”.

Det finns ett par regler om engångare, men i generalla drag gäller detta:
1. Nikotinstyrkan. Den får max ha nikotinstyrkan 20mg/ml.
2. Vätskemängd. Den får max innehålla 2 ml vätska – vilket räcker till runt 800 bloss – inte mer.
3. Den ska vara kontrollerad och godkänd av FHM och ha ett ECID.

Det låter jättebra på papper, det gör det verkligen, men med ett par snabba tangentbordstryckningar och musklick hittar man engångare med 5000 bloss i varierande nikotinstyrka, ibland över 20 mg/ml, till ett pris som får det svenska marknadspriset att likna ockerpriser. Ett par klick till så är ett paket på väg hem, utan någon som helst form av ålderskontroll.

Internet är ju en grej?

Nu kommer vi till det som åtminstone jag ser som det stora problemet. Vi människor  gillar att ha kontakt med andra. Vi diskuterar, argumenterar och kongregerar både ansikte mot ansikte, men även via internet. Det gör ungdomar med. Oftast i större utsträckning än oss äldre gubbar. Snapchat, Messenger, med flera har ofta större grupper med individer och tyvärr hör man ofta att någon köpt disposeables via någon av dessa nätverk. Ofta enheter som uppenbart inte är registrerade hos Folkhälsomyndigheten och med tanke på priset de betalar, definitivt inte skattade.

Sluta lägga ord i våra munnar

Så. Vad kan vi göra åt dessa situationer som vi de facto har att göra med?

Den första är det enklaste. Sluta att dumförklara människor och lägga ord i deras munnar, kära politiker. Det kan inte vara så svårt att faktiskt lyssna på människor istället för att anta att ni vet vad vi vill ha.

Kontroller, kontroller KONTROLLER!

Den andra är lite klurigare, men här kan minsann staten få sitt kontrollbehov tillgodosett. MER KONTROLLER! Kontrollera butiker, ALLA butiker. Att de har godkända produkter. Att de kontrollerar legitimationer. Det finns helt enkelt inget med det som jag tycker är fel. Nikotin ÄR beroendeframkallande det SKA INTE handlas med det bland de yngre. Se till att tullen kontrollerar mer så att svartimporten hindras.

Utbilda föräldrarna – men rätt

Ge föräldrar och pedagoger KORREKT INFORMATION om de olika produkterna inte en massa osanningar om att ”Ja, om du testar en vejp så kommer du snart att sitta med på bänken med en laddning heroin på väg in i armen”.

Om du som läser det här ÄR en av dessa politiker som faktiskt bryr dig om dina väljare. Ta ett par steg in på din närmsta ORDENTLIGA butik för e-cigaretter, inte den lokala kiosken på hörnet eller macken, och ställ frågor. Jag kan ge mig den på att de som arbetar med produkterna gärna ger dig information. Så mycket information att du faktiskt kan beväpna dig med ett av de starkaste vapen som finns i dagens samhälle: Korrekt information.

Mathias Norman
Vejpare, butikchef, skribent

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *