Visionen som kan rädda liv – dör med smakförbudet

NEJ! Vi ska inte gå med på någonting. De ljuger! De vill ju döda oss!”
Det är ägaren till en av Sveriges alla vejpshoppar som totalt tappar det. Vejpshoppar är, för er  som inte vet det, butiker som säljer e-cigaretter och den tillhörande e-juicen. De är oftast små och fyllda till bredden med prylar som vi vejpare behöver för att hålla oss borta från cancerpinnar, ni vet, cigaretter. Det är batterier och förångare, e-vätska, essenser och gud vet allt.  Och jag brukar för all del inte uppröra folk, förutom möjligtvis min sambo då och då, och just idag var det verkligen inte meningen att trampa någon på tårna. Men vilket klavertramp det var.

För att börja från början. 

Ett litet livsverk vid diskbänken

Quest (han heter så) driver ett litet företag som tillverkar e-vätska. Han började med sin verksamhet sedan han insett att e-vätska är något så enkelt som glycerin, propylenglykol och smakämnen blandade i en flaska. Billiga ingredienser som går att köpa i välsorterade butiker. Förädlingsvärdet är enormt.
“Man vore en idiot som inte slog sig in på e-vätskeproduktion” sade Quest, när han smakat en ganska äcklig e-juice som jag gjort själv hemma vid diskbänken. Han fick receptet. Han körde hem i sin gråa Renault och det visade sig snart att karln hade både talang och känsliga smaklökar. Fyra år senare öppnade han en liten butik i Göteborg, med juicelabb och allt. Ett litet livsverk som började vid diskbänken. 

Rökarens enkla psykologi

Han är inte ensam om detta. Av Sveriges alla vejpshoppar har långt över hälften börjat i ett garage, eller en klädkammare, någonstans i Sverige. E-cigaretter har inte varit poppis så länge och det var först efter att läkemedelsverket förlorat rätten att klassa nikotin i e-vätskan som läkemedel, 2016, som marknaden började växa till sig. E-juicetillverkare vågade sig ut ur garderoben och flyttade in till stadskärnorna. Små butiker ploppade upp, bemannade av passionerade före detta rökare som kunde lite för mycket om ohms lag, smaknyanser men kanske ännu viktigare; de hade insikt i cigarettmissbrukarens enkla psyke:
“Ge mig något som är godare än cigg så får du mina pengar”

Passion – med reklamförbud

Någon vidare explosionsartad marknad har det för all del inte varit. Sedan några år tillbaka har all meningsfull marknadsföring av e-cigaretter upphört, efter att regeringen bestämt att klassa e-cigaretter som tobaksprodukter – komplett med reklamförbud och allt som hör till den stränga tobakskontrollsapparaten. I samband med detta fick vejpshoppar inte längre marknadsföra sina produkter för vad de egentligen är till för: rökavvänjning. Rökavvänjning är nämligen ett begrepp som, med få undantag, endast läkemedelsföretag får stoltsera med. Det har folkhälsomyndigheten bestämt.

Från två paket om dagen till molnen

Men för Quest spelade just sådana petitesser ingen roll. När jag träffade honom för första gången, på parkeringen utanför våra barns skola i en av Göteborgs förorter, rökte han som en borstbindare. Jag också för den delen. Vi kedjeblossade och pratade om knasiga skolregler och var ganska nöjda med det.

Quest var en sån där som testat allt för att sluta röka, laser, hypnos, terapi och tuggummi och plåster och gubevarse.

Jag har bara slutat röka en gång. Och det var med hjälp av en undermålig e-cigarett och en lika undermålig e-juice från närbutiken ett kvarter från huset där vi bodde.
Idiot som jag är bytte jag snart karriär från redaktör på en tidning, till butiksbiträde i en liten vejpshopp, Göteborgs enda just då, med vision om att hjälpa andra att sluta röka cigaretter.

De dröjde inte länge förrän Quest dök upp. Han lämnade butiken med det billigaste vi hade i näven.
“Jag tänker faan inte betala 900 spänn för något utan att veta vad det är”
Och så gick han. Från två paket om dagen till en flaska e-juice i veckan. Quest bolmade moln dagarna i ända. Det var som om han hamnat i himlen.





Dödens cocktail – eller livets

E-cigaretter är rökavvänjning. Oavsett vad folkhälsomyndigheten eller någon annan säger. De använder bara en mer snäv definition av begreppet, kopplad till politik och etablerade kanaler till läkemedelsindustrin. I kombination med en illa genomtänkt försiktighetsprincip har e-cigaretter blivit ett svårfångat koncept för svenska myndigheter. För rökare handlar det om skadereducering. Att ångan från en vejp är mindre skadlig än röken från en cigarett. Rejält mycket mindre skadlig, visar jämförelser.

Till och med regeringens egen utredning, som släpptes i slutet av mars, konstaterar att såväl rökfri nikotin som smakämnen i e-vätskan sannolikt inte orsakar några livshotande skador, ens vid långvarigt bruk. Lite naivt kanske, ingen forskare hävdar att vejpning är riskfritt, men nikotin i sig orsakar inte cancer och smakämnenas koncentration är för låg för att ens kunna mätas ordentligt. Skriver regeringens utredare.
Röken från en cigarett däremot. Det är Dödens cocktail.

Ur garage och garderober

Trots detta lade regeringens utredare, några dagar före mitt klavertrampsmöte med Quest, fram ett förslag på att förbjuda alla smaksättningar i e-juicen. Oavsett om e-juicen innehåller nikotin eller inte. Undantaget är så kallad tobaksmak, som inte smakar dödsrök för övrigt utan snarare te gjort på cigarrblad. Regeringens utredare menar att ungdomar inte gillar tobakssmakerna. Det gör tyvärr inte heller 90 procent av Quests kunder. Eller så många andra som använder e-cigaretter heller. De flesta gillar fruktsmaker.

Kompakt politiskt motstånd

Regeringens förslag om att förbjuda smaker i e-juice har för all del en viss bäring; håll ungdomar borta från att testa e-cigaretter. Men resonemanget är i grunden mer moralistiskt än hälsomässigt. Det spelar liksom ingen roll om vejpning är mer eller mindre skadligt än rökning. Eller att vi har en 18-årsgräns för att köpa vejpprodukter. Det är principen som räknas.

“Om det står mellan att några kan använda e-cigaretter för att sluta röka och att hindra ungdomar från att vejpa, så går de unga alltid först” sade Lena Emilsson talesperson i tobaksfrågor för (s) i socialutskottet till mig när jag frågade inför en artikel i Vejpkollen.
“Rökare borde vara nöjda med tobaksmaker” sade KD:s Michael Anefur i samma artikel.

Brett stöd över partilinjerna. En enkel lösning på ett “problem”, oavsett om det är verkligt eller inte. Bara tuta och köra! Eller?





Statistik, statistik och mer statistik

Att ungdomar testar e-cigg är inte förvånande. Inte heller att de gillar frukt och godis. Ungdomar testar förmodligen allt de kommer över, men visst smakerna lockar säkert de också.
Å andra sidan.
Jag, Quest och majoriteten av dagens rökare satt och sög i oss dödsrök när vi var fjorton! Det smakade pekka. Vi hade jublat om det fanns hallonsmak, men vi började röka ändå. Som tokar, desutom. Samtidigt: 90 procent av våra vänner som testade började INTE röka. De var inte tokar.
Förstår ni vad jag menar? Det är mer än smakerna som lockar. För någon som inte upplevt det, är det svårt att förklara.

E-cigaretter passar inte nollvisionen

Tittar vi på statistiken idag visar det sig att drygt 40 procent av alla gymnasieungdomar har testat en e-cigarett någon gång. Det är offentlig statistik från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN. Samma statistik visar att andelen unga i åldrarna 14-17 som använder e-cigaretter regelbundet bara ligger på runt en (1) procent. Och att dessa ungdomar i stor utsträckning testat, eller redan röker, cigaretter före debuten. 10 till 20 procent av unga 14-17 röker regelbundet, bara för att jämföra.


Regeringen skippar den där sista biten i sin utredning. Det är nog medvetet. De vill inte att NÅGON under arton ens tittar på en e-cigg. De har en nollvision. De vill döda ALLT som påminner om rökning. Oavsett skaderisk.
“E-cigaretter kan vara farliga och kan dessutom leda till rökning senare” hävdar regeringens utredare.
Ja, eller inte. “Kan” är ett finurligt ord som kan betyda ungefär vad som helst.

Folkhälsa upp i rök?

För det KAN också vara så att regeringens utredare har helt fel. Att e-cigaretter, precis som CAN formulerar det, i verkligheten lockar de unga som förmodligen skulle sökt sig till cigaretter förr eller senare ändå. OM det är så, så får ett aggressivt smakförbud helt andra konsekvenser än de räknar med. OM e-cigaretter lockar både etablerade och blivande rökare bort från cigaretter, BORT FRÅN röktobak, vilket statistiken antyder – vad händer då om vi mer eller mindre förbjuder det välsmakande alternativet?
Just det: dödsrök rules again! Folkhälsa, åt fanderns.
För det var ju inte smakerna som gjorde oss tokiga. Men det är svårt att förklara, för någon som inte upplevt det.



Lobby passar inte garagementaliteten

Om smakförbudet drivs igenom kommer en majoritet av Sveriges dedikerade vejpshoppar sannolikt stänga ner. Smaksatt e-juice motsvarar i runda slängar en 90 procent av butikernas försäljning. Mindre än 20 procent av detta är tobakssmaker, resten menthol, frukt och godissmaker. Vilket företag klarar av att mista 70 procent av sin försäljning?

Den brinnande passion som en gång drev ambitiösa sluta-röka-missionärer ut ur garagen, falnar sakta. Visst, allt kan lösas med lite finurlighet. Som att kompensera lagar som begränsar nikotinstyrkan med högre effekt i apparaterna, att sälja nikotinfria e-juicer för att få ner priserna när nikotinet beskattas till skyarna. Som att sälja smaklösa nikotinshottar ämnade att hälla i nikotinfri e-juice, för att dra ner på avgifterna. Och så vidare. Men ändå.
“Det börjar bli nog nu”. 
Tänker nog många av de småföretagare som utgör Sveriges e-cigarettindustri. Kampen för att locka rökare från dödsröken kostar helt enkelt för mycket.

“Skriv en debattartikel, Stefan!”

Jag har ett förflutet som journalist och driver en liten tidning (du läser i den nu) om e-cigaretter, vid sidan om butikssysslorna. Och när regeringens förslag om smakförbud damp ner i mejlkorgen bad branschföreningen mig om hjälp.
“Vi måste göra våra röster hörda. Skriv en debattartikel, Stefan!”

Jag medgav lite försiktigt att det krävs nog mer än en debattartikel för att övertyga våra politiker om att ett smakförbud gör mer skada än nytta.
“Det är barn och pengar inblandade” menade jag “Det blir lätt grisigt.”
Min plan blev istället att försöka sammanföra politiker med vejpare, juicetillverkare och representanter för företagen i branschen. Ge vejpningen ett ansikte, liksom. Visa att det här inte är giriga tobaksbolag. Det här är passion och drivkraft att nå och hjälpa rökare att fimpa.
“Och då duger det inte att bara säga ´NEJ det här går vi inte med på´!”
Försökte jag. 

Dödsstöt för branschen

Reaktionen var väl lite mulen. Utredningen bygger ju på, enligt dem,  grovt vilseledande antaganden om vad e-cigaretter egentligen är och hur de används. Förslaget om smakförbud är så övergripande att inte ens allsmäktige Thanos skulle kunna knäppa med fingrarna och göra skadan ogjord. Det blir en dödstöt för branschen och öppnar dörrarna för tobaksbolagen som kan stoltsera med undermåliga heat-not-burn-produkter med sina “traditionella tobakssmaker”. 

Så jag försökte locka dem lite med strategier. Lobby är inte min starka sida, men en måste ju försöka.
“Vad skulle ni, om ni fick påverka, vilja göra för att hedra regeringens förslag – utan att förbjuda smaker?”

“Vi ska för fasen inte ge dem nåt!”

Och någonstans där tappade Quest det fullständigt. Vi stod vid disken i hans coronasäkrade butik, med vejpförbud och allt. Det är lite jobbigt, vi får egentligen inte vejpa i butikerna. Det är lag på det. Ser det ut som rök är det rök, typ. Avnormalisering är det politiska ordet. Nollvisionen. Något Quest och hans inneboende coilmakare Gustav påpekade för mig upprepade gånger när jag nervöst smygpuffade under diskussionen.

“Vi ska för fasen inte ge dem någonting. Vi måste protestera. De har ju fel. De ljuger!”

Dundrade Quest. Inte argt egentligen. Han dundrar oavsett vad han gör. Han är en levande murbräcka.

“Men det handlar ju bara om taktik. Vi måste få dem att lyssna, visa dem att vi förstår deras ståndpun…”

“NEJ!”

“There is no try!”

Det slog mig att kärnan i hela den här historien handlar om makt. Makten att påverka människors liv. Inte bara ekonomiskt, utan även inuti själen. Regeringen har makten att fullkomligen förstöra Quests och alla andra engagerade vejphoppsägares ekonomiska framtid. Samtidigt tar regeringen sig friheten att svartmåla en vision. Deras vision. Den där drömmen om att faktiskt kunna göra skillnad. Insikten att man hittat något som kan förändra alla rökares liv. Det är starkt, och det betyder något. Oavsett vad regeringen tycker. 

Quest är en säljare av rang. Innan han hoppade på vejptåget krängde han toapapper och tvättmedel via telefon. Han är den mest direkta person jag känner. Ja eller nej. En vandrande version av “Do or do not, there is no try.” När regeringens utredare sätter upp en barrikad, kommer Quest inte att försöka gå runt den, eller försöka montera ner den. Han kommer att försöka gå IGENOM den.
“There is no try”.

Behålla makten över sig själv

Och på många sätt symboliserar det hela den svenska e-cigarettbranschen. De är inga lobbyister som letar sig in i skrymslen och vrår för att plantera frön som leder till förändring. De kan inte sätta sig och förhandla om något som går stick i stäv med deras grundläggande övertygelse: att e-cigaretter faktiskt fungerar bra för att sluta röka. Eller att åldersgränser borde vara tillräckliga för att hålla unga borta från deras produkter. Eller att ett smakförbud, om än i modifierad form, kommer att förstöra hela affärsidén – att locka rökare till att välja e-cigaretter, JUST för att det är godare. Quest är en symbol för det motståndet. Det är, medvetet eller omedvetet, ett sätt att behålla makten över sig själv. Och sin vision.

Fienden är tobaken och Quest ett vapen

Förhoppningsvis kommer politiker som på något sätt befinner sig i beredande positioner av lagförslaget förstå konsekvenserna av att förbjuda smaksättningar i e-vätska. Kanske till och med inse att smaker i e-cigaretter inte är ett hot – utan en möjlighet. Att entreprenörer som Quest är en kraft som bör utnyttjas – inte stoppas med barrikader. Att han är en stridbar bundsförvant mot deras gemensamma fiende – tobaksbolagen och deras dödliga cigaretter.
Han står i sin butik i Göteborg. På andra långgatan.
Det är bara att besöka honom.
Om ni vågar.

Stefan Mathisson
Chefredaktör för Vejpkollen.se
och Sveriges förmodligen sämste lobbyist



Gillar du Vejpkollen? Då kan du stödja arbetet med tidningen!

Nedan hittar du länkar till både Get me a coffee (enstaka bidrag) och Patreon (stödprenumeration på Vejpkollen).


Klicka vidare till Buy Me A Coffee! och skänk en slant till projektet “Stoppa smakförbudet i Sverige”!

Genom att bli en Patreon får du tillgång till historien bakom nyheterna, mer djupgående diskussioner och ett och annat glädjerop från redaktören!

1 Kommentar on “Visionen som kan rädda liv – dör med smakförbudet

  1. Jag håller med er Stefan och ni andra jag menar jag är jätte nära att börja röka cigg igen då vape utan smak inte ger mig motivation att sluta med cancerpinnar. För är det inte godare än cancerpinnar så regeringen vad har jag för skäl att va rädd om min hälsa då ni inte ger mig och många andra en möjlighet att va rädd om sin hälsa????? Regeringen kan ni ge oss ett svar???

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *