Valet är över, men striden om smaker, vitt snus och e-cigaretter fortsätter. Samtidigt har den politiska bilden blivit mindre förutsägbar. Nya röster hörs inom Socialdemokraterna och små marginaler i riksdagen kan få stor betydelse för kommande nikotinregler. Det gör användarnas egna röster viktigare än på länge, skriver Vejpkollens Stefan Mathisson.
Det ser faktiskt ganska positivt ut för tillgången på rökfritt nikotin i Sverige. Oavsett vilka olika regeringsalternativ som dyker upp i riksdagens stormiga kammare.
Och det trodde jag faktiskt inte skulle vara möjligt. Men ge mig några minuter att förklara vad jag menar.
Vänstersidan vill fortfarande förbjuda allt – eller?
I många år har vänstern – och då räknar jag in Miljöpartiet – drivit en restriktiv linje kring rökfria nikotinprodukter. Har det inte handlat om direkta smakförbud för e-cigaretter och vitt snus så har argumentationen ofta kretsat kring risker, ungdomsbruk och tobaksbolagens inflytande.
Socialdemokraten Karin Sundin har vid flera tillfällen gått längst. Skillnaderna i risk mellan rökning och snusning har hon inte lagt någon större vikt vid.
”Allt nikotin är skadligt för hälsan. Vi vill inte att någon stoppar en prilla under läppen, över huvud taget”, sade hon i riksdagen för inte så länge sedan.
Men på senare tid har någonting hänt.
Plötsligt hörs socialdemokrater som försiktigt försvarar rökfritt nikotin. Rösterna kommer framför allt från den näringslivspolitiska sidan, från fackföreningar och från personer med koppling till handel och industri.
Vitt snus är nämligen inte bara en produkt som många svenskar använder. Det har också blivit en exportindustri.
”Den regering som styr Sverige efter höstens val bör ta initiativ till en nationell strategi och samla politik, fack, näringsliv och forskning bakom en gemensam svensk linje för det vita snuset”, skrev socialdemokraten Kenneth G. Forslund tillsammans med Nataša Stojković, ordförande för Livsmedelsarbetareförbundet, i en debattartikel som publicerades i flera svenska medier.
Att facket ger sig in i debatten är kanske inte så konstigt. Snusandet är utbrett bland många av deras medlemmar. Samtidigt ligger rökningen i Sverige på en historiskt låg nivå.
Två läger knorrar – inom samma parti
Vilken betydelse snuset haft för den utvecklingen är fortfarande omdiskuterat – även om de flesta som känner någon som gått från att röka till att snusa eller för den delen vejpa, ser kopplingen i vardagen. Det märkliga är snarare att svenska myndigheter ägnat så lite kraft åt att faktiskt vetenskapligt undersöka sambandet. Det tyder på att en ideologisk övertygelse trumfar en mer pragmatisk hållning till rökfritt nikotin.
Situationen i Sverige skiljer sig samtidigt från den i stora delar av EU. Och när flera länder inför förbud eller höga skatter för att begränsa tillgången till orala nikotinprodukter har även svenska socialdemokrater börjat reagera.
”Jag tycker det är märkligt att vissa länder ser nikotin under läppen som det största problemet. I Frankrike är 25 procent av rökarna under 25 år, jämfört med 3 procent i Sverige. Bland unga i Europa använder i genomsnitt 6 procent e-cigaretter, jämfört med 2 procent som använder nikotinpåsar. Prioriteringarna framstår som något märkliga”, sade Johan Danielsson (S) till EU News Italy under våren.
Det går alltså åtminstone att ana olika perspektiv inom Socialdemokraterna.
”Barnperspktivet” kommer först – men ändå…
Jag träffade (nuvarande) riksdagsledamoten Magnus Tegnér (s) under Almedalsveckan och passade på att fråga honom om just detta. Han höll, åtminstone delvis, med.
”Men vi måste komma ihåg att snusandet i Sverige och snusandet i andra europeiska länder handlar om helt olika saker. För partiet här hemma, där bruket i grunden är accepterat och utbrett, handlar det främst om prevention. Det öppnar för en mer aggressiv politik, man tar upp ungdomsbruket som ett problem, man riktar mer tydlig kritik mot industrins taktik och marknadsföring och så vidare. Men att 20 procent av befolkningen snusar, och att det sannolikt hjälper många att sluta röka, kan man inte riktigt bortse från, även om barnperspektivet tenderar att komma först”, sade Magnus Tegnér.
Ute i Europa hamnar svenska politiker i en annan position, menade han.
”I många länder ser man det vita och bruna snuset som ett hot, värre än cigaretter och som ett rent gift. Knark, nästan” konstaterade han.
“Då blir det som svensk, även för oss socialdemokrater, svårt att inte försvara produkterna och den svenska traditionen. Särskilt i förhållande till hur många som faktiskt röker på kontinenten. Att många svenskar som jobbar ute i Europa snusar och direkt påverkas av förbud, som i Frankrike, påverkar också givetvis. Jag tror det är därför det kan framstå som en spricka, även om det kanske handlar om olika saker egentligen.”
Om Tegnérs beskrivning stämmer behöver det alltså inte finnas någon egentlig konflikt. Samma parti kan driva en restriktiv linje hemma och samtidigt försvara svenska nikotinprodukter när andra EU-länder vill förbjuda dem.
För mig, som länge följt frågan utifrån vad regleringen betyder för människor som använder rökfritt nikotin i vardagen, är förändringen ändå anmärkningsvärd. Och hoppfull.
Och så var det Centerpartiet – snuspartiet?
Men Socialdemokraterna är inte ensamma om att påverka vad som händer under den kommande mandatperioden. Vi har ju fått en tydlig vågmästare i riksdagen i form av Centerpartiet.
Och Centerpartiet har varit tydligt i sina svar till Vejpkollen:
”Rökfria alternativ kan innebära mindre hälsorisk än cigaretter, men de är inte riskfria. Men politiken bör bygga på vetenskap och skademinimering. Och regleringen ska skydda minderåriga”, skriver partiet.
Det beskedet blir relevant nästa gång frågor om exempelvis smakförbud hamnar på riksdagens bord. Där kommer det inte bara spela roll vilka förslag som läggs fram, utan också vilka majoriteter som faktiskt går att samla bakom dem.
Och kanske är det där min optimism kommer in i bilden. C har samma syn som oppositionen, M, KD, L och SD, i den här frågan. Man företräder tydligt en linje präglad av skadereducering. Skulle de verkligen ändra på det och börja stödja den förbudslinje som präglar S, V och MP? Tveksamt.
Alla håller inte med mig – Hej Linus Gustafsson! – men jag gillar att vara optimist och pessimist på samma gång.
Viktigare än någonsin med användarröster
Framför allt tror jag på människor.
Efter alla intervjuer, enkäter och politiska utspel under den här valrörelsen är det kanske också min viktigaste slutsats. Politik formas inte bara av partiprogram, organisationer och professionella lobbyister. Den formas också av människor som berättar för sina folkvalda hur politiska beslut faktiskt påverkar deras vardag.
För den som har nikotin, vejpning och möjligheten att välja mindre riskfyllda alternativ till cigaretter som hjärtefrågor är den vägen fortfarande öppen.
Kontakta politikerna. Berätta varför du slutade röka. Berätta varför du väljer att snusa eller vejpa istället. Berätta vad ett smakförbud, en skattehöjning eller ett annat förbud faktiskt skulle innebära för dig. Vad skulle det innebära för dina barn, dina anhöriga?
Organisationerna gör redan det här hela tiden. Cancerfonden, Non-S Smoking Generation, Hjärt-Lungfonden, branschorganisationerna och företagen ser naturligtvis till att politikerna känner till deras argument.
Det finns ingen anledning att vi användare ska vara tystare.
För i slutänden är det trots allt våra liv, vår hälsa och våra val som politiken reglerar. I en tid när små marginaler styr skutan – så är det viktigare nu än någonsin.
