Hur håller svenskar sig rökfria? Den frågan ställer sig Vejpkollen och Convenience Stores Sweden i en ny artikelserie som kommer att rulla under våren på Convenience Stores News.
I en löpande artikelserie under våren får ni träffa vejpare, snusare, nikotinpåseanvändare och allt däremellan från olika delar av landet Sverige – ett land där knappt någon röker längre. De berättar sina historier om hur de gått från rökning till alternativa nikotinprodukter – och hur resan till rökfrihet gick till egentligen.
Men varför göra det här då? Vem bryr sig om förde detta rökare i vårt avlånga land i ett kallt hörn av världen?
Sverige röker knappt längre
Artikelserien är egentligen ett försök att förstå verkligheten bakom påståendet att Sverige snart är ”ett rökfritt land”. För även om en halv miljon svenskar fortfarande röker, så utgör de bara 6 procent av den vuxna befolkningen. Det är riktigt lågt. Enligt WHO:s och EU:s kriterier är det på gränsen till definitionen på ”rökfritt”. Det är ju det ”stora målet” med WHO:s tobakskonvention, en överrenskommelse som såg dagens ljus för över 20 år sedan. Men trots att rökningen minskar i många (väster)länder så går det snabbare i Sverige. Mycket snabbare till och med. Vi ligger långt före alla andra.
Tuff politik mot rökning?
Jag frågade nyligen gång en inflytelserik läkare som jobbar med tobaksprevention i Sverige vad han trodde det här berodde på. Han dyker ofta upp som expert när tankesmedjan Tobaksfakta håller seminarier och som debattör i olika medier. Enligt honom, och många andra aktiva inom anti-tobaksrörelsen, beror Sveriges låga andel rökare på hård lagstiftning och en mycket lyckad tobaksprevention: förbud, lite fler förbud och en bra dos stigmatisering. Rökningen har försvunnit på grund av en tuff politik, något som anti-tobaksrörelsen förespråkat i decennier.
Inte en bra förklaring
Problemet med den förklaringen är att Sverige inte varit ensamt om att driva den här hårda linjen mot rökningen. Vi har sett en liknande lagstiftning i många andra länder, i princip varje Europeiskt land har hårda regler på plats. Snittet inom EU ligger på 23 procent rökare. I Sverige är det sex procent. Bland unga är siffrorna ännu lägre. Hårda regler verkar inte var nyckeln här, utan det är uppenbarligen något annat. Också.
Snusets roll?
Som de flesta redan vet så snusar väldigt många i Sverige. Närmare 20 procent av männen. 10 procent bland kvinnorna. Bland unga, där mindre än 10 procent röker dagligen, minskar det snabbt i takt med att bruket av nikotinpåsar och e-cigaretter ökar En alternativ förklaring till att så få röker här i Sverige verkar onekligen vara bruket av alternativ till cigaretterna, bland både vuxna och unga. Vi ser ett liknande mönster i Norge, men nte lika mycket i Finland, där är snus inte tillåtet att sälja sedan 20 år tillbaka och e-cigaretter kraftigt begränsade genom ett smakförbud (i Finland röker 14 procent av befolkningen).
En lyckad kombination
Jag tror personligen att förklaringen till våra låga röktal inte är så enkel att den går att finna i varken det ena eller det andra. Efter att ha pratat och intervjuat så många nikotinbrukare under åren har ett brokigt mönster vuxit fram. Varje människas resa mot rökfrihet kantas av, å ena sidan, reaktioner på olika yttre omständigheter, som rökförbud på krogen, dyrare cigaretter, förbud mot den älskade mentolciggen. Å andra sidan har vi den där kompisen som tog med sig en e-cigg på festen, eller snuset som alltid funnits med som komplement till rökningen, eller bara en sambo som tyckte att det luktade alldeles för illa hemmavid efter rundan på balkongen.
Går inte att förenkla
Bakom de där 6 procenten döljer sig tusentals berättelser. Det handlar inte bara om en anti-röklinje inom politiken. Det handlar snarare om reaktioner och interaktioner, ibland i linje med politiken, ibland som en motreaktion mot politiken, ibland helt bortom politiken. Jag är ganska övertygad om att ett rökförbud på krogen i Sverige (eller Norge) inte betyder samma sak för en nikotinbrukare, som det exempelvis gör Finland eller Frankrike. Skillnaden är en liten prilla under läppen, som man köpt i butiken runt hörnet.
Beroendet – sänksten eller flytväst?
En röd tråd bland de jag pratat med är nog lilknelsen att vattnet alltid söker den enklaste vägen nedför berget. Det band som många har till rökningen handlar inte bara om ett beroende av nikotin. Det handlar lika mycket om självförtroende, självbild och njutning. Positiva saker, ett flöde som finner nedför livets berg. Att sluta röka handlar ofta om att göra upp med sina laster, för en del är det lättast att bara kasta dem överbord, för andra handlar det om att vikta om bördan. Alternativa nikotinkällor är ett av många sätt att låta vattnet flöda, utan att täppa till viktiga utlopp som orsakar fördämmingar.
Att låta lasten bli en flythjälp, istället för en börda.
De rökfrias berättelser
I de berättelser som jag försöker lyfta fram spelar tillgången jordgubbssmakande e-cigaretter, citrusdoftande snus och bärsöta nikotinpåsar en avgörande roll. Det handlar om mammor, pappor, farmödrar, farfäder, söner och döttrar som inte röker längre. I ett land som närstan är rökfritt.
Önskar att rökningen var förbi för min del …men men fruktansvärt svårt trots min lungcancer
Plåster od. Hjälper inte mig. Champix är en antirök medicin som var bra men med coronan så LAS tillverkningen ner t.v och finns inte ännu hann bara lösa ut startpaketet. Använder mest e-cig som är bra också men inte 100% för mig. Men jag kämpar på